Run away

Igår lyckades jag springa 7,5 km utan att få ont i skenbenet vilket var helt sjukt underbart. Trots att jag var tvungen att springa i sniiiiiiiiiigelfart (!). Det tog 51 att göra det så att ja.. Inte gick det fort alltså. Men det gick bra. Så pass bra att jag gick och köpte mig ett par nya löparskor som ska passa mitt löpsteg perfekt. (Eh ja det där lät nörd...). Det känns i alla fall tokbra. Nu ska jag äntligen få komma igång med mitt springande utan att riskera benhinneinflammation eller överansträngningar. Jag ska ta det lugnt. Inte hetsa. Även om min hjärna orkar exakt allt så gör inte min kropp det. (Att jag aldrig kan lyssna när folk säger till mig om sådana här saker förrän det nästan är för sent..!)

👟



Cleverbot

Har nästan aldrig något intressant att skriva längre, och det är ju sinnessjukt tråkigt och läsa inlägg där folk bara skriver vad de gör osv. Därför funderar jag seriöst på att sluta skriva ibland. Det skulle kanske vara det allra vettigaste. Istället för att skriva ca varannan vecka..... Men samtidigt så vet jag att jag tycker det är roligt och skönt att göra och att kunna gå tillbaka till. 
Plus att jag lider av (seriös!!) separationsångest och en hel del beslutsångest. Så vill jag ju inte sluta. Egentligen. G A A A A H ! 
Blir galen med mina tjatiga tankar...